"Att vara en wocochi är en livsstil. Att till exempel baka bröd handlar inte bara om att ha något att äta till frukosten, utan är ett attribut. Det är viktigt att träna, göra karriär, vara uppdaterad, gå kurser och vara med i flera nätverk." Stycket ovan är en del av definitionen av en wocochi. Wocochi står alltså för woman-computer-children-internet och är enligt en artikel i gårdagens Metro en benämning på en ny typ av karriärister på arbetsmarknaden som är såväl yrkeskvinnor som mammor. Beskrivningen av en wocochi fortsätter såhär: "En wocochi multitaskar karriär och barn. På jobbet är telefonen på hela tiden, även på möten, i fall barnen sms:ar eller ringer. Och webbmöten sker inte sällan från lekplatsen eller fotbollsplanen. Frustrerande för en wocochi är att hamna i internetskugga och inte ha tillgång till webben. Livsstilen bygger på åtkomst av olika typer av molntjänster, onlinefunktioner och Facebook." Frustrerande för mig är att det finns ett så sjuhelvetes lökigt uttryck. Wocochi, Tamagotchi - jeeeesus, ska det verkligen vara nödvändigt? Det känns lite som när jag på 90-talet satt och gjorde ett test i OKEJ för att kolla om jag var ett Blockhead, alltså ett riktigt New Kids On The Block-fan. "Ett Blockhead är beredd att offra ett syskon för att få komma backstage på en NKOTB-konsert. Ett Blockhead sover utanför hotellet där NKOTB bor. Ett Blockhead yada yada". Lite besviken satt jag där och tänkte att jag inte är beredd att ge bort en enda brorsa, trots att jag har tre stycken, för jag gillar dem ju jättemycket allihop. Och ändå var jag ju dödskär i Jordan Knight. Wocochi, fan vilket trams. Nog för att man snart själv kommer att multitaska jobb och barn, men jag behöver inte få nåt som låter som en skruvad japansk mangakaraktär stämplat i pannan. Och att baka bröd som ett attribut? Orka. Om det istället hade stått att en wocochi tycker att det är roligt att gå kurser och trivs med att nätverka, kopplar av genom att baka bröd och laddar batterierna genom att träna då hade det hela varit 100% mindre idiotiskt. Men just formuleringen att det är viktigt för en wo-fucking-cochi att göra karriär, träna och vara uppdaterad gör att det känns som att hela grejen går ut på att briljera inför sin omvärld och uppnå något tillsynes perfekt. Det blir i min mening ytterligare en grej som spär på perfektionshysterin och de redan orimliga kraven på kvinnor idag. Eller? Sitter ni och tänker att nu har hon mens och är hormonstinn och överreagerar? Har jag misstolkat? Finns det rentav en poäng med en sådan benämning, tycker ni?