Vakna med The Malte | Therese Krupa

En av många saker som fascinerar/frustrerar mig med Malte: grabben rivstartar sina dagar. Jämt. Själv vaknar jag med cirka ett halvt sinne i taget och vill helst ligga och blinka mot taket en stund och reclaima normalt blodtryck innan jag reser mig.

Men inte Malte. Han pangbom-vaknar som en gammal nojjig krigsveteran, jiujitsu-rullar upp på blöjan och ropar efter Bärgarn det första han gör. Ingen långsam solhälsning här inte. Fuck that.

När chefen sen gått upp är det allmänt anrop och prio ett-larm i hans flotta av ambulanser och polisbilar. Alla leksaker som låter som fan är populärast att leka med före klockan 07, har jag märkt. Funkar inte det som revelj för hans mosiga päron kör han med ambulansen längs våra ben tills vi ger upp och rullar ur bingen. Då övergår han till att leka med tyst lego istället.

En annan av livets gåtor är hur fötter som är så runda och mulliga dagtid kan vara hårda som hovar nattetid?

Nåväl. Jag slutar ändå aldrig hoppas på en lugn start på veckan.