The rave from the byråkratigrave

Jag vet vad vi gjorde förra sommaren.

Eftersom Magnus och jag (fortfarande inte) är gifta så damp den här blanketten ner i brevlådan även denna gång. Vi snackar anmälan om faderskap (enligt nån lag från juratiden) och i vårt fall ska vi även fylla i det så kallade S-protokollet.

Det får man hemskickat om "parterna är sambor och övertygade om att barnet är deras gemensamma". Där ska man checka att "konceptionstiden" stämmer, det vill säga perioden när barnet blev till. Eller "avlades" som det står i pappren. Fint språk här.

För tänk om Magnus hade varit upptagen med till exempel Kalmarkriget och Freden i Knäred under nämnda konceptionstid. Då hade det blivit lite blankettstrul. Men inte om vi varit gifta, för gifta människor kan inte ligga med andra. Det går liksom inte, rent fysiskt. Tydligen.

Så därför undrar jag framför allt två saker:

1. Vad är det som säger att man verkligen är farsa till sitt barn bara för att man är gift? 2. Hur orkar man ens ligga med andra om man redan är småbarnsförälder?

Medan vi funderar på det önskar jag er en glad påsk!