Men ååååh. Hur är det tänkt att man ska kunna sova när den lilla låter så här (Malte snarkar, en autentisk ljudupptagning från middagsluren) och hans pappa likadant, fast mer? Och Malte snarkar som ett fyllo hur man än vänder honom, vilket gör utmaningen att få ro lite mer, eh utmanande. Jag ska alltså dela säng med denna sälkoloni i natt igen, som vanligt. Det är som att dela Silja-hytt med två feta konferensgubbar som svullat ål och konjak över Östersjön i ett par dygn. Som jag längtar.