Varför står jag här, nyduschad med blött hår som droppar, med en naken bebis på golvet, med behån halvvägs på (den sitter alltså bara runt bröstkorgen, felvänd än så länge) och sopar upp resterna från Miras lunch och tänker att nästa naturliga sak i denna kedja av lösryckta händelser är att sätta på kaffe och trava upp blöjor inför helgens Skövdetripp? En. Sak. I. Taget. Hur svårt ska det vara? Sådärja, nu sitter i alla fall behån på plats, åt rätt håll och allt. Grattis till mig.