Arbetsdag nummer två inledd. Det sista jag hörde innan jag dundrade hemifrån idag var Johan som prövade hundkommandon på Mira. -Sitt! Ligg, Mira, ligg! Rulla runt, ja, gå och lägg dig! Noll respons. Mira fortsatte istället gnaga på sin fläckiga Barbapappa och stampa med foten (hennes senaste motoriska färdighet). Samtidigt som jag drog igen ytterdörren hörde jag Johan utbrista i ett “spela död!” och jag bad en stilla bön om sinnesro och sånt. Halvvägs till tunnelbanan inser jag att jag har glömt datorn hemma varpå bönen ersattes av betydligt mindre heliga ord. God morgon!