Vi har varit på ön hos mormor och morfar i några dagar, jag och Malte. Snart ska vi åka hem och fast jag vet att vi har dubbdäck och bälte och Volvo och att jag tar noll risker i trafiken (jag är som en gammal nitisk gubbe som hellre tar ett par extravarv i rondellen än chansar på rätt väg), så har jag alltid en liten oroshärd i magen. Tänk om…? Sen Malte kom till världen är det lite mer obehagligt att köra bil. Även om jag är lugn, gör alla fläktinställningar och grejer innan samt sätter mobilen på ljudlöst och dumpar den i en väska, så finns den ändå där, den gnagande tanken. Tänk om…? Tänk om vi möter någon som inte har tänkt ”tänk om”? Någon som mitt i ett filbyte bestämmer sig för att svara på ett sms, glömmer att blinka och – … Eller någon som nyss har köpt en automatväxlad bil och tänker att det är frihet, för då kan man instagramma lite under tiden. Det gör ju inget, eller hur? På en motorväg dessutom. Eller kanske någon som just då måste, bara måste, höra den där nya låten med vahettehan nu igen… och testar att söka på Spotify. Just på den där sträckan framför en förskola, för där är ju hastigheten ändå så låg. Tänk om sms, Instagram eller något annat i mobilen skulle bli det sista du tänkte på, just före smällen? Tänk om ditt foto fick hundratals likes medan du opererades i timtal, ovetandes om att läkare och föräldrar samtidigt tog beslutet att stänga av den skadade lilla flickans respirator? Hon som du inte såg, för att du skrev hashtags. Inget sms, inget mejl, ingen statusrad, inget foto, ingen låt, inget googlande eller chattande i världen är värt risken. Nästa gång du plockar upp mobilen medan du kör – tänk om. #slutarattsurfa