Min sambo och jag har bruna ögon, Malte har blå. Väldigt otvivelaktigt blå, inte så där bebisgrumligt vilken-färg-kan-det-bli-blå. Det är därmed upplagt för att den nötta klassikern "jaså, är det brevbäraren som varit framme? Höhö!" ska förfölja mig hela livet. Alla som lagt märke till färgskillnaden drar den repliken. Alla. Varför är det alltid brevbäraren som är den misstänkte? Som om en kvinnas enda kontakt med andra män utanför familjen begränsas till just brevbäraren. Och hur känns det för denna yrkesgrupp? Är det därför vi har postnummer egentligen? Så att Jansson, Laxen och co kan hålla reda på sina "familjer"? Haha, det vore ju sjukt kul egentligen.