Close call | Therese Krupa

Jag var nära på att bidra till Miras första fylla tidigare idag. Shotglaset med Las Vegas-tryck stod kvar på vårt improviserade soffbord (=soffkanten) och däri fanns en sorglig liten slatt av gårdagens Baileys kvar. Ja, jag veet , kärringdricka, men sötsuget har ingen lag, som jag brukar säga. Det stod mellan Baileys och en sockerbit. Do the math.

Samma shotglas spatserade Mira runt med i morse, i full färd med att svepa innehållet. Denna gång var hennes motoriska tillkortakommanden till hennes fördel. Den klibbiga gräddlikören missade den glupska munnen och landade på pyjamasen istället och skapade ett brunt Rorschachmönster som jag inte orkade göra någon närmare tolkning av.

Jag ger mig själv en förebrående blick och lovar på hedersord att jag ska tömma glaset till sista droppen nästa gång. Känns halvbra med en alkoholdebut innan fontanellen har vuxit ihop.