Nu har Mira fått bröstmjölk i nästan 5 månader. Samma procedur varje gång. Borde hon då inte ha lärt sig att när mamma börjar svettas, rafsa bland alla lager kläder i jakten på det lilla spännet på amningsbehån som alltid är så svårt att haka av, så är mjölken väldigt nära anstående? Borde hon då inte kunna ligga from och blid och le milt mot mamma med de fina svettpärlorna? Oh no. Istället skriker lilldivan upp sig som bästa förstasopran från det att klädböket börjar till dess att bröstet ligger tillrätta i hennes lilla glupska mun. Och jag trodde att jag hade dåligt tålamod.