Jag är hemma igen efter kombon jobb och efter-jobb i Almedalen. Malte mottog mig med öppen famn och mun och har nu definitivt dreglat sönder min mobiltelefon. Den blinkade till en sista gång igår och har sen dess varit stendöd. Lite skönt men samtidigt lite meckigt i en tid då man ditchat hemtelefonin sen länge. Vill man ringa mig nu får man tända ett fyrbåk och ge sig till tåls. Nåväl, det får ordna sig. Malte sammanfattade i alla fall politikerveckan med att alldeles nyss kläcka ur sig: – Alla pratar, ingen lyssnar. Haha, wtf. Jag tror han citerade Skalman men jag sitter ändå här som ett impat frågetecken och garvar gott.