... hade jag först tänkt tilldela min son, eller mig själv efter gårdagens matlagning efter recept. (En "krämig räksoppa" blev med min medverkan en pissblaskig buljong, hungersnöd och omotiverade mängder disk.) Men jag ändrar mig. Gaphalspriset går istället till granntjejen som oförtrutet skriker och gastar om allt. Verkligen allt. Parets vardagskrig om städning och Icloudregistreringar som aldrig blev av skär genom väggbetongen som bajslukt ur en blöja. Den stackars flickan vet inte hur många gånger jag varit på väg in till dem för en verbal vedergällning efter att hennes ständiga utbrott varit på vippen att väcka en nysövd Malte, gång efter gång. Men varje morgon klockan 05 får jag min hämnd, för då vaknar min egentillverkade väckarklocka och ger igen med ett lika ilande vrål tillbaka genom väggen. Jag glömmer det ibland, att vi faktiskt hjälps åt med terrorbalansen här i huset. Demokrati och rättvisa, just det.