Du är mitt uppe i bebiscirkusen nu. Kanske kommer tårarna fast du inte vet varför. Du som har det så bra som fick ett friskt barn och allt. Inte ska väl du vara ledsen? Men vet du, gråten tillhör livet lika mycket som skrattet. Kanske skrattar du också mer nu fast du inte tänker på det? Du har fått barn och kastats in i en skoningslös centrifug av känslor och ansvar. Klart man inte är helt stabil då. Du tänker på hur du ska orka. Kanske räknar du minuterna tills din partner kommer hem för dagen. Kanske kommer hen hem tio minuter senare än i går och du är så trött att hela kroppen värker när du hör nyckeln i låset. Men vet du, snart får du vila. Ladda om en lite stund. Du har fått barn, din kropp har varit med om något av det mest ansträngande den kan utsättas för och du har inte kommit ikapp än. Klart man inte är kaxig då. Du oroar dig över att du ska göra fel, glömma något, missa något. Du tänker att du måste, ska bara, fixa… Förekomma allt. Men vet du, det går inte. Ingen kan förutse allt. Barnet kommer att skrika, saker kommer att krångla, ni kommer att bli sjuka ibland, ni kommer att komma försent. Det tillhör livet. Tillhör livet lika mycket som att vakna bland skära, knubbiga fötter och plötsligt inse att du har kommit ikapp livet, lyckan och en hel natts sömn. Och vet du, det händer snart. Utdrag ur vår bok Det är inte du, det är dom från 2016 (Massolit förlag).