Läsarfråga om att jämföra barn

Ohoj! Vi har varken dragit iväg med Rosa Bussarna eller ruttnat i solen, vi har bara "semester" med småbarn och är därmed ganska matta när det väl finns tid att blogga. Och efter en vår med både intensivt bokskrivande och poddande (boken släpps i början av september!) vid sidan av vanliga jobb och familj, så har vi verkligen behövt ett avbrott från allt vad bloggjobb heter.

Men, vi hoppas att vi kan rycka upp takten under hösten. För det vill vi.

Vi inleder med en läsarfråga om att jämföra barn. För det gör man ju på något sätt, oavsett om man vill eller inte.

"Är förstagångsmorsa till en 16månaders liten tös. Nu till mitt dilemma... jämföra barn! Jag vet att man INTE ska göra det. Men allvarligt talat, finns det någon som inte gör det? Det var klart värst i början och allt blev lättare och lättare o jag lärde mig att strunta i de olika grejerna som rulla runt osv.

Men nu... hon går INTE! Hon är den enda av alla vi lärt känna under denna "ledighet" som inte går. Detta gör mig både stressad oroad och lite skämmig! Alla frågar verkligen va går hon inte än!

Var tvungen o prata med BVC o de bara skrattade gott och sa hon går när hon är redo och vill inget att oroa sig för! Barn är så olika och din dotter är säkert tidigt med nåt annat istället. Men fallet är att det är hon inte, det är ingen hon är tidig med o nu har jag börjat jämföra mig med alla igen. Känns som varenda morsa skryter med vad deras ungar kan! Hjääälp!"

Här kan jag (Sofia) skriva första svaret. Min Harry är 17 månader och går inte heller. Eller, han kan gå, men han gör det väääldigt sällan. Han kryper inte heller på det vanliga sättet utan hasar sig fram på rumpan. Viker in vänster ben, stödjer sig på vänster hand och svingar sig fram. Och det går skitfort. Han har helt enkelt hittat sin högsta förflyttningshastighet medelst hasning och föredrar den 9 gånger av 10. Han har helt enkelt inte kommit förbi homo erectus-stadiet på väg mot homo sapiens sapiens än, hehe.

Jag har också funderat på om något är knas, men så minns jag vad sjukgymnasten sa, "barn som föds med torticollis kan lära sig att gå senare än andra barn". Så jag har känt mig lugn tack vare det samt det faktum att han är mitt andra barn och då är man som bekant oftast mer chill som förälder.

Men nu är det dags att lämna över kommentarsfältet till er, begåvade läsare! Vad skulle ni vilja säga till brevskrivaren om det här med att jämföra barn? Hur ska man tackla det?