Det enda jag önskar mig just nu

...är (förutom Ben & Jerrys Chocolate Fudge Brownie då), att alla som känner att de måste berätta för mig om hur jobbigt det kommer att bli med två barn plötsligt får ett olidligt hostanfall alternativt kommer till insikt och istället säger "hoppas allt går bra!". Alternativt utvecklar hemorrojder med tänder.

För på sista tiden har det varit lite för många som upplyst mig om den fruktansvärda skillnaden mellan att ha ett och två barn. Tex: "Jag önskar att mina polare hade berättat hur sjukt jobbigt det var med två".

Jag önskar att du kunde rulla ut för ett stup, tänker jag då.

Det intressant i detta är att det, i mitt fall, uteslutande har varit män som velat berätta för mig hur tufft det kommer att bli. Jag undrar om det är så att deras kvinnor tagit mest ansvar för barn nummer ett och så kan ingen "smita undan" längre när barn nummer två kommer? Att man inte kan växeldra längre, att båda behövs lika mycket, samtidigt? Eller så kanske de vet att jag uppskattar raka puckar och bara vill vara uppriktiga? No filter, liksom. Fine.

Men även om tanken säkerligen är god så känns det faktiskt minst sagt tröttsamt just nu. Tänk dig att en sportreporter skulle säga till Charlotte Kalla: "Du vet att det kommer att bli skitjobbigt på VM va?"

Nej just det. Istället frågar man HUR HON LADDAR inför VM.

Och med anledning av det så tar vi en repris på Tessans inlägg från i våras om bästa tipsen inför livet som tvåbarnsfamilj: Hur laddar man inför tvåbarnschocken? Vad gjorde ni bra och vad hade ni gjort annorlunda idag?