... för ett år sen heter Uppdrag: mamma, har tio år på nacken och är skriven av en radda kvinnor som berättar om hur det kändes för just dem att bli mamma - både den vanliga vägen eller till exempel genom adoption. Här hymlas det inte med nånting och det är just det som är det underbara. När jag läst klart kommer jag att tänka på en scen ur filmen Ogifta par (den som alltid visas vid jul ni vet) där Lena Endre krisröker vid fönstret och stirrar ut i natten. När bilden zoomas ut ser man att alla hennes grannar gör samma sak - krisröker i sin ensamhet vid fönstret. Så är det med den här boken, med den är man inte ensam om att känna sig vilsen.