Tandsprickning i Tyskland

Aber hallo! Vi är i Hamburg! Tillsammans med en kompisfamilj hoppade vi på Kielfärjan i Göteborg i förrgår kväll och anlände igår morse.

Resan hade gått svinbra om inte Mira hade fastnat i någon mardrömsloop/nattskräck och Morris inte hade haft tandsprickning majeure. Jag och Johan skötte oss nämligen exemplariskt. Men på grund av 27 kg arvsmassa blev inte trippen lika harmonisk som vi verklighetsfrånvänt hade målat upp i våra inte särskilt stilla sinnen.

Mira satte igång rond 1 vid 02-rycket någon gång. Det ylades och gastades och som klarvaken utomstående förstod man att det inte var någon trevlig dröm som utspelades i snart 4-åringens hjärna. Efter en timmes krishantering somnade hon om för att vakna vid 05 igen.

Rond 2 blev än mer dramatisk och det fäktades och vevades och vrålgräts. Till slut vaknade Mira till efter att jag stövlat ut i bara trosor och t-shirt och entusiastiskt visat Mira havet.

Medan mor och dotter kramades med havsutsikt showade lillebror för sin far i den kvava hytten. Får man kindtänder så får man - en sån grej bör inte passera obemärkt. Vilket det inte gjorde heller.

När vi rullade in i Kiel strax efter 09.00 var det inte Tysklands piggaste kvartett som satt i den svarta Volvo V70:n. Mira somnade snabbare än mor hann säga "kartoffel" medan Morris lipade oss hela vägen till Hamburg.

För Mira är komfort på resan a och o.

Men nu är vi här och vårt första intryck av Hamburg är riktigt bra! Idag ska det bli nätta 32 grader så vi siktar in oss på närmsta vattenhål.

Prost!