Enkelhet är nog det jag eftersträvar mest här i småbarnsträsk...livet. Allt som underlättar och förenklar vardagen välkomnar jag med öppna, kanske lite nerkräkta, burklasagnefläckiga armar. Det är ju ingen nyhet att varken jag eller Johan är några proffs på logistik och struktur. Vi hade en glansperiod under två veckor i fjol då vi gjorde upp ett matschema som vi följde till iallafall 75%. Det var helt ärligt ljuvligt. Inga blodsockerlåga samtal 16.48 som landade i noll konstruktiva och lockande middagsförslag. Betydligt färre svängar förbi thaikiosken och pizzerian. Omkring tre miljoner gånger har vi mellan fiskpinnetuggorna ställt oss frågan varför vi inte fortsatte med vårt framgångsrecept. Luddiga, svävande svar från oss båda. För att iallafall visa något som helst mått av konstruktivitet i frågan provade vi häromveckan en färdig matkasse från mat.se. Har hört lovsånger från flera håll och kanter och tänkte att vi borde ge konceptet en chans. Jag blir jubelglad bara av tanken på att någon kommer hem med mat till oss. Vardagslyx i några papperskassar som dumpas på hallgolvet. Att dessutom veta att grejerna som ligger däri har all potential att bli fem kompletta måltider... I FREAKIN' LOVE IT! Sen att jag har en bättre sämre hälft som är oförmögen att följa ett recept gör ju det hela "intressant". En liten måndag-onsdag-crossover som serveras på tisdagen, liksom. Jag som sällan uppvisar fascistiska tendenser skällde lite på Masterchef Enskede, men när slutresultatet ändå blev gott förlät jag honom storsint. Och det kanske bästa av allt - tack vare denna gudabenådade matkasse fick jag och Johan äta kycklingtacos med hårt skal FÖR FÖRSTA GÅNGEN I VÅRT GEMENSAMMA LIV! Det, mina vänner, är historiskt. Vi var tvungna att be Mira ta en bild av oss där vi ovärdigt försöker äta denna goda måltid med lite mer grace än vad Morris gör rent generellt. Vetefan hur bra vi lyckades egentligen. Hursomhelst - matkassen är här för att stanna i vårt hushåll. Vi ska snacka ihop oss lite om frekvens och så vidare, men avlastningen i att slippa åka och handla och framförallt, att dagligen slippa fundera ut middagidéer, är guld värd.