Trots att jag inte brukar ägna mig åt nyårslöften har jag i år något som skulle kunna kvala in. Den här hösten har varit helt sinnessjuk. Så hektisk att jag har försummat det mesta, iallafall till viss (stor) del. Jobb, blogg, bok, samarbeten, podd, familj och starten av Vi Gör Vad Vi Kan i september. Jag har verkligen gjort vad jag har kunnat, men det har resulterat i många halvmesyrer och frustration. ALLT har dock varit otroligt givande, roligt, utmanande och stimulerande. Men nu är jag trött. Johan har (i vanlig ordning) varit tålmodig och allmänt fantastisk. Barnen har (i vanlig ordning) varit otåliga men allmänt fantastiska. Och en sak vet jag nu med alldeles glasklar tydlighet: såhär mycket tid vill jag inte lägga på saker utanför familjen och våra kompisar. Det har varit helt självvalt, men vad gäller VGVVK hade ju ingen av oss kunnat drömma om genomslaget och allt jobb det därmed kom att innebära. Och jag är så sjukt glad och stolt över vårt initiativ som fortfarande är aktivt i allra högsta grad, dock på en mer rimlig belastningsnivå nu. Stress gör ju ingen charmig och mitt i vanliga fall rätt risiga tålamod har inte påverkats i rätt riktning, så att säga. Att sitta med näsan i mobilen 24/7 för att mejla, messa, koordinera, chatta och planera främjar ju inte direkt den eftersträvansvärda närvaron. Så, under 2016 kommer mobilen läggas åt sidan i allt större utsträckning. Jag har redan smygstartat genom att strunta i att ta med den, låta den ligga kvar vid sängen, inte omedelbart svara på sms/mejl/morsesignaler. Chilla med sociala medier och tja, försöka bete mig som jag gjorde f.SP (före smartphone). Skitstressande ibland men mestadels så otroligt skönt. 2016 ska fokus alltså ligga på Johan och barnen, på min övriga fantastiskt stolliga familj, mina kompisar och andra energibringande saker, typ träning och böcker. Sen ska jag även börja med avancerad bikramyoga, raw food, pilgrimsvandri...oh wait. Gott nytt år på er, genomhärliga läsare! Har ni några nyårslöften, förresten?