Morpan är nog inne i en fas. Eller så är han inte det utan bara ratar mat och sömn lite överlag. Fas, schmas - VEM VET????? Istället är han sugen på att vråla, klättra, klänga och härja. Det kanske är tänder eller [insert valfri gissning] Hursomhelst, det här med mat har ju egentligen aldrig varit hans grej. Han ammade ju enbart i 11 månader och vägrade konsekvent ersättning/välling/gröt/klämmisar/burkmat/hemlagad mat/kiosklagad mat/elefantöl* trots (väldigt) ivriga försök. Bara pattmjölken dög. Nu har vi ju kommit lite längre än så (thank god) och han äter ju (ganska ofta). Men när han kommer in i de här perioderna lämnar matintaget lite att önska. Idag till exempel åt Morris ketchup till lunch. Några pommes till det. Luft till huvudrätt. Kanske någon intorkad makaron från i fjol som suttit fastklistrad i stolen. Sen några äppelklyftor. Till middag blev det en kvarts potatisbulle och några skedar riven parmesan. Och en tugga av en portobellosvamp. Igår havererade det alldeles extra mycket och lunchen visade sig bli 3-4 Skittles (ni vet godiset som ser ut som non-stop men som är sega och syrliga?) och lite strössel och chokladsås från Miras glass. Best parents awards thankyouverymuch. Detta trots att det bjöds på korv, hamburgare, pannkakor och chicky bits från barnbuffén på O'Learys. Noll intresse. Och nästan noll push från föräldrarna för att de inte orkar jiddra med maten längre. Men hur orkar han härja som han gör på denna 0:7-diet? Det är fanimej livets största fråga just nu. *ej sanning