Mor vill stuntrulla av tåget

I en perfekt värld där allt går enligt planerna, hade jag varit hemma i vår lägenhet med mitt fjuniga lilla gossebarn nu.

Istället sitter jag i Tranås hos svärföräldrarna och trånar efter en 12:a Gin & Tonic.

Idag var det alltså dags att vända hem efter våra 12 dagar på vift. Vi har korsat ett par landskapgränser och Östersjön och tagit oss så långt som till Hamburg. Det känns dock som att vi har backpackat i Östtimor i åtta månader och tvingats ta oss fram på en punkterad barncykel allihop.

Det här med att resa med barn alltså. Can't live with it, can't live without it.

Vi kuskade iväg med en kompisfamilj som har tre barn. Alltså fyra vuxna och fem barn. Fler än ett barn per vuxen. Uh-oh.

Färjefärden känner ni ju till vi det här laget. Enough said.

Hamburg var dock en riktigt schysst stad med gott om barn- och vuxenvänliga aktiviteter. Reeperbahn till exempel, heh. För er som ska till Hamburg med eller utan kids kan jag verkligen rekommendera parken Planten un Blomen ! Bästa hängstället!

Nåväl, efter några mer och mindre kaosiga nätter i Tyskland skulle vi bege oss till Köpenhamn. Med vår förträffliga framförhållning fanns det inga vettiga hotell lediga så vi hamnade på Scandic Triangeln i Malmö istället. Tummen upp för det!

En dag spenderades i kick-ass Köpenhamn där vi lyckades med något så sällsynt vältajmat som att hitta en inhägnad lekplats med en bar precis utanför staketet. Äntligen rätt människor på rätt plats. Där spenderades resans klart mest harmoniska timme.

På tåget över sundet fick Morris syn på en annan bebis vällingflaska. Avundsjuka har aldrig visat sitt fula tryne tydligare. På ett kvavt, välfyllt tåg lät Morris omvärlden veta orättvisan i detta. Morris mor svettades som vanligt och tänkte efterkloka tankar om termosar med perfekt tempererat vatten. För en flaska med vällingpulver fanns iallafall prydligt nerpackat i skötväskan nerslängd i barnvagnskorgen.

Världens gulligaste mamma till bebisen med flaskan erbjöd Morris en tom flaska att leka med. När jag förklarar att vi har en flaska men inget vatten tar världens gulligaste mamma fram en termos med perfekt tempererat vatten och räcker över till Worst Mom of the Year. Resten av färden är räddad. Tack världens gulligaste mamma.

Det som borde ha varit den sista etappen på färden ägde alltså rum idag. Vis av tidigare erfarenheter föreslog jag att jag och Morris skulle ta tåget från Malmö till Stockholm, medan Mira och Johan skulle ta bilen och övernatta i Tranås. Det jag förbiser är att Morris inte längre är ett spädbarn utan en temperamentsfull ung herre med mycket spring i de korta benen som sannolikt inte kommer att uppskatta en halv arbetsdag i ett tågsäte.

När jag väl har kommit ombord med Morris, en väska och barnvagnen som ska demonteras känner jag mig hyfsat glad i hågen. En supergullig småbarnspappa hjälper mig passa Morris när jag tar isär vagndelarna och baxar in dem i det redan välfyllda bagageutrymmet.

Sen sätter vi oss på vårt säte. Och där sitter vi i säg, 20 sekunder innan Morris börjar åla och böka och fäktas med mitt ansikte. Och där och då, i ett tågsäte på ett tåg som inte ens har lämnat plattformen inser jag vad jag har gett mig in på. Fyra timmar och 25 minuter ska spenderas i just det tågsätet med en halvt galen arvsmassa.

Vi flyr till restaurangvagnen. Morris börjar riva bland alla godispåsar som är i perfekt ståhöjd för honom. Mor plockar tillbaka. Morris rasar och försöker riva ner dem igen. Mor hindrar Morris.

Morris reagerar på rimligaste vis och slänger sig ner på tåggolvet och börjar torrsimma i vredesmod. Mor vill stuntrulla av tåget innan vi har nått Lund men gör något så konstruktivt som att plocka upp ungen igen.

Med hjälp av en chipspåse lyckas jag distrahera den korta, knubbiga. Under några minuter har vi en trivsam tågfärd - Morris mular i sig chips och gastar åt landskapet utanför rutan medan jag dricker kaffe. Hoppet återvänder och jag hinner tänka att det här kommer gå bra.

Jag tar en titt på klockan och ser att den har blivit 14.31. Vi lämnade Malmö 14.14. Bara fyra timmar och 9 minuter kvar. Helvete.

Efter att ha vandrat och ramlat lite i gångarna gör vi ett nytt försök i tågsätet. Morris gör entusiastiskt konfetti av resterande chips och kastar russin på golvet innan han försöker åla sig ur sätet. Vi återvänder till restaurangvagnen där Morris får syn på en sopborste med tillhörande sopskyffel och börjar städa bistron. Personalen ler älskvärt tills dess att han argt börjar veva med borsten i obehaglig ansiktshöjd. Sedan blir han högröd i fejset och bajsar lite.

Efter en utflykt till toaletten är vi tillbaka i restaurangvagnen. Tågchaffisen berättar att vi ankommit Hässleholm och att tåget kommer att fortsätta norrut och passera blalbablablablaTranåsblalba. Sa han Tranås?

Jag frågar bistropersonalen om tåget verkligen stannar i Tranås. Det gör det. Två timmar och tjugo minuter innan Stockholm.

Äsch, tänker jag, nu åker vi till Stockholm som vi har planerat. Det är ju bara tre och en halv timme kvar.

Tre och en halv sekund senare har jag sms:at Johan och berättat att tåget stannar i Tranås. Tre och en halv minut senare har jag gett upp helt och vi enas om att jag tar Morris under armen och kliver av i Tranås.

Resterande timme går i ultrarapid och jag gör allt för att underhålla en arg och varm son med kraftiga humörsvängningar. Morris, som ganska ofta är ett gladlynt litet charmtroll, är på sitt allra värsta humör. Jag tittar mig omkring och får känslan av att alla andra ungar sitter lugnt och antingen 1. petar med klistermärken 2. läser dikter 3. löser Rubiks kub 4. sover.

De tio sista minuterna spenderar vi i utrymmet mellan två vagnar där Morris roar sig med att peta in sina knubbiga fingrar i något metallfilter. Jag roar mig med att titta på en vägg och räkna sekunderna till dess att vi ankommer till Tranås.

Åsynen av Johan genom tågfönstret har aldrig gjort mig gladare. Eller jo, kanske när vi gifte oss. Jag langar ut Morris och drömmer om att glömma att kliva av själv för att få chilla lite genom Östergötland, men jag kliver av.

Och nu sitter vi här i Tranås, kaoskvartetten är enad. Den sista etappen får gå av stapeln i morgon istället. Den här luggslitna modern ska nu återhämta sig med en G&T och en lång dusch.