Grönsaksutmaning - flipp eller flopp?

Efter en sommar av 96% halvfabrikatsbaserad kost fick jag idag ett infall. Vid middagsbordet, där det dagen till ära serverades en kycklinggryta samt en mastig grönsaksbuffé i form av en tanig morot vardera, fick jag idén som jag ogenomtänkt kläckte för barnen.

Det handlar alltså om vadskavikalladet....ett grönsaksbootcamp? Under veckan som kommer ska det dagligen serveras en uppsjö av olika grönsaker, uppskurna separat, som barnen ska få provsmaka. Inget tvång men med eh...intensiv uppmuntran. Rädisor, blomkål, sockerärtor, tomater, paprika, romansallad und so weiter. Något måste väl gå hem?

Mira åt tamejfasen det mesta fram till cirka 2-3 års ålder. Hon älskade till exempel körsbärstomater och bönor. Men nånstans längs med vägen minskade entusiasmen med 106% och grönsaker överlag tvärratades om det inte var morot, gurka eller majs.

Och nånstans längs med vägen ruttnade väl både jag och Johan på att servera saker som aldrig åts upp. Plus att vi inte heller ville göra nån grej av det och tjata/truga. Med andra, något mer rättframma ord, kan man säga att vi gav upp.

Men nu så tänkte vi alltså prova det här upplägget. Och, när jag la fram det som en grönsaksutmaning verkade det liksom bli något spännande av det? Iallafall av deras reaktioner att döma. Vågar jag till och med hävda att de uppvisades någon form av...entusiasm? Ok ok ok, kanske i överkant men låt en mamma hallucinera lite.

Återstår att se om detta muntra försök kommer att arkiveras under ytterligare föräldrafiaskon eller om vi går en grön framtid till mötes?

Jag återkommer med utvärdering inom kort.

Synkade i såväl klädval som grönsaksvägran