En ganska vanlig kväll | Therese Krupa

Kaoset råder, röj det är i husen, rööööj iiiii huuuseeen. Iallafall hos oss.

Jo, såatte vi var och fixade pass idag. Två minuter innan utsatt tid ramlade vi in på passexpeditionen i Globen efter att mor tidsoptimistat sig igen.

Mira hjulade runt medan alla boyz i familjen fixade nya pass. Jag fyllde i blanketter och insåg hur otroligt kass jag har blivit på att skriva för hand! Jag som har haft min skrivstil som något av en paradgren, rafsar nu ner bokstäver (really?) lika ryckigt som en högkänslig lögndetektor, knappt läsbart. Dessa digitala tider alltså, detta finmotoriska förfall!

Nåväl, Kaspers passfoto kommer att underhålla oss under många år framöver (han såg lite ut som en bebifierad version av Harvey Weinstein - JAG VET SÅ TASKIG LIKNELSE men jag vill ju inte fara med osanning såhär inför jul).

Middagen skyfflade vi i oss på donken innan vi stuvade in oss i bilen igen, helnöjda över att matmomentet var avklarat innan 17:15. "Då hinner vi leka, fika och mysa ordentligt" tänkte jag belåtet.

Och det hade ju kunnat funka i teorin.

Vi uppmuntrade barnen att leka lite på sitt rum medan jag preppade fikat och stökade undan disken. Johan satte Kasper i selen och försökte få honom att sova.

Morris hade en helt annat ambition - att hålla hela kvarteret vaket genom att skriksjunga julsånger, rejsa runt, tjuta och gasta och inom loppet av 40 sekunder var kaoset ett faktum. Igen.

Kasper måste ha fått nån mikrotupplur mitt i allt och kom in en andra andning. Han släpptes således ur bärselen och vi fikade med Livets Bakverk: Delicatobollar. Det var till och med så att jag helt oklädsamt girigt högg den största biten när vi delade på bolldrömmarna men jag måste ju rimligtvis få mer pga amning och såna saker.

Tröttheten började sen ta ut sin rätt men vi lovade iallafall Morris att vi skulle sparka lite fotboll innan soffläge och julkalendern. Mira rände och hämtade målet medan Morris lokaliserade den orangea skumbollen. Messi blev såklart övertaggad och inledde fotbollandet med att okontrollerat kasta bollen. Objektivt ett imponerade kast - såväl kraftfullt som rakt. Minus den lilla, men ack så centrala detaljen att Johans rödvinsglas stod perfekt placerat i bollens färdriktning.

Vinglaset kraschar och glas och rödvin flyger och lyckas under luftfärden släcka ett av stearinljusen vidare ut över hela golvet. Och väggen. Väggen där vårt bröllopsfoto i canvas hänger.

Detta är alltså väggen EFTER våtservettsskrubbning. Och fläckarna på Johans skjorta och i min panna är alltså courtesy of Cabernet Sauvignon & Pinotage.

För första gången under kvällen är det knäpptyst hemma hos oss. Efter några sekunder börjar Morris gråta. Sen Mira. Jag tröstar och gnisslar ner min nyligen rotfyllda tand. Johan dammsuger. Kasper skriker.

Fotbollen ställs in till förmån för krishantering och julkalender.

Oordningen återställd.

På plussidan: nu blir vi illa tvungna att måla om vilket utöver vinränderna, även kommer att dölja den uppsjö överspacklade hål som pryder våra väggar (bildbevisligen ovan).