Egentid på högst otippat ställe

Tanken hade framstått som rentav himmelsk under den första intensiva spädbarnstiden med skrik, panik och kolik:

Att få egentid 355 meter under markytan, bland koldamm, högljudda maskiner och allmänna hälsorisker.

Och igår inträffade alltså detta i en kolgruva i Zabrze (Polen). Kidsen hakade på ner till 170 meter och sen tog min farbror Andrzej med sig arvsmassorna till restaurangen medan jag och Johan gjorde en romantisk utflykt ner till 355 meter i våra gröna hjälmar.

Inte mitt livs smartaste drag att ha vita Stan Smiths ner i en kolgruva.

Guiden malde på om en miljard olika sätt man kunde mista livet på i denna dödsfälla (nu är dock den kolgruvan inte aktiv sen en längre tid) och vi fick se var gångar kollapsat, brunnit och svämmat över, men också sån sjukt imponerande ingenjörskonst och snillrika olyckförhindrande lösningar.

En timme senare mötte vi upp de nu sockerstinna avkommorna som pladdrade på om stenar, hästar och Batman. Andrzej hade låtit barnen välja "middag" själva. Det blev inte mat till middag (s(h)ocker). Men, är man 170 meter ner i en kolgruva är alla medel för barnvaktande tillåtna. En annan hade ju gått på valium direkt, liksom.