Att kissa plus | Therese Krupa

För exakt ett år sen stod jag på en toalett i Kista Science Tower med den vita plaststickan i handen och insåg att livet aldrig skulle bli som det hittills varit.

Det var en torsdag, sex dagar före min 30-årsdag. Jag har väl aldrig haft nån Gestapopunktlig mens, men trots att den denna gång bara var två dagar sen så hade jag något på känn. Eller så är det en efterkonstruktion, jag vet inte riktigt. Hursomhelst hade jag i vanlig ordning åkt till kontoret på morgonen men ägnade första timmen åt att dricka kaffe, stirra på klockan och vänta på att apoteket i Kista centrum skulle öppna.

Efter att ha vridit och vänt på alla olika fabrikat högg jag en rosa förpackning och ilade iväg. Jag kunde inte ens hålla mig de fem minuterna till kontoret utan svängde av in på handikappmuggen i Kista Science Tower. Handsvettig och stissig trasslade jag med förpackning, bipackssedel och själva stickan, fortfarande med dunparkasen på. Jag fick läsa instruktionerna gång på gång för jag blev så nervös över att tyda testet fel. Sen blev jag nervös över det praktiska att kanske kissa snett eller för lite eller för mycket.

Efter att ha tagit mig samman lyckades jag med konststycket. Jag lovade mig själv att inte titta på testet förrän de fem minuterna hade gått, men jag minns så väl att jag bara klarade 40 sekunder innan jag slängde ett öga på stickan. Ett fett plus stirrade tillbaka på mig och jag blev alldeles stum. Stum och genomsvettig - den förbannade jackan var fortfarande på.

Två kompletterande test och ett hispigt samtal till min man senare kände jag mig tämligen övertygad om att jag verkligen var gravid. Ringde mamma som tjöt av glädje och pappa som började snyfta i luren.

Resten av den dagen gjorde jag inte skäl för min lön. Tror på sin höjd att jag spelade ett parti MS Röj, nybörjarnivån. Tankarna snurrade i ett och från och med den dagen började en ny tideräkning - Före Graviditetsbeskedet (F.G) och Efter Graviditetsbeskedet (E.G). Livet började räknas i veckor och alla framtida planer sattes i relation till graviditeten. Julfirande? Då är jag i nionde veckan. Och weekendresan till Budapest blir då i vecka 20. Junibröllop? Då är jag i vecka 36.

Och nu, ett år senare, sex dagar innan min 31-årsdag har jag världens coolaste dotter i knät som nästan har hunnit bli fyra månader.