Sitter just nu i gillestugan i mitt barndomshem. Aldrig har mitt liv känts som två så parallella spår. Å ena sidan berättar jag entusiastiskt att jag ska vara med i ett träningsprogram. Morris fyllde 6 år häromdagen och igår hade Mira gymnastik precis som vanligt på onsdagar. Å andra sidan ligger pappa i rummet härintill och kommer sannolikt inte att hinna se våra träningsprogram sändas. Än mindre vara med när vi firar 10-årig bröllopsdag. Eller när jag fyller 40. Det är så outhärdligt, detta. Hur fan gör man, hur tar man sig igenom något sånt här? <3