Avslutade just kvällens nattning som SÅKLART GICK FRIKTIONSFRITT (om man tycker att 21:25 är lagom tid för barn att somna, jävla sommartidspåhitt). Det hela fick en "intressant" och "oväntad" inramning när Morris stövlade tillbaka in i sovrummet efter en tur till toaletten (trots att jag innan sänggående påmint om att kissa cirka 259 gånger men ingen var ju kissnödig då, givetvis). -Jag har provat på kiss! proklamerar han stolt. Jag tar ett djupt andetag. -DET ÄR FAKTISKT ÄCKLIGT MORRIS, gastar Mira till svar, alldeles förskräckt. Jag djupandas och försöker komma på en enda vettig grej att säga i detta läge utöver "JAG HOPPAS ATT DU HAR TVÄTTAT HÄNDERNA. -JAG ÄR INTE ÄCKLIG, replikerar Morris lika delar förnärmat som högljutt. Okej jag måste komma in i matchen nu känner jag. Mor, dags att mobilisera! -Nej, Morris du är absolut inte äcklig, men...alltså...(här vill jag egentligen fråga varför i hela helvete ungen smakar på kiss såhär helt apropå en söndagskväll i mars) det kan ju kännas otrevligt att man smakar på kiss. Det ska ju ut från kroppen, inte in, försöker jag. -DET ÄR JÄTTEÄCKLIGT, pepprar Mira på. -Jaja, men nu vet Morris...börjar jag.. -SKALMAN HAR FAKTISKT SAGT ATT MAN ÄR MODIG NÄR MAN VÅGAR PROVA SAKER SÅ JAG PROVADE KISS! gapar Morris innan han vänder sin förnärmade ryggtavla mot mig i sängen. Touché. Damn you, Skalman. Tur att kissnisse är såhär gölli när han vaknar iaf.