Vad vill du göra med all makt du har?

I min föräldragrupp finns det en mamma som inte kan låta bli att kommentera Maltes storkbett (ni vet ett sånt där ytligt blodkärl i pannan eller nacken på bebisar), om än på ett väldigt inlindat, sofistikerat sätt. Det framgår ändå att hon av någon anledning är nöjd över att hennes dotter inte har ett rött, och i hennes ögon, missprydande märke i pannan. Hon verkar kort sagt lägga stor vikt vid sitt barns utseende och bekräftar detta genom att ställa sin dotter i relation till andra barn.

Det är nu det slår mig vilken enorm makt vi vuxna besitter. Här har vi sen tonåren fått lära oss att ifrågasätta skönhetsideal och genomskåda branschens retuschknep, för vi vet ju att ytan bara spelar roll innan man lärt känna någon. Det är nu det är dags att omsätta dessa vackra ord och visioner i handling.

Om ingen runt omkring Malte på ett negativt sätt påpekar hans märke i pannan när han växer upp kommer han förmodligen inte att bry sig så mycket om det. Precis som ett överviktigt barn troligtvis inte kommer se sin kropp som ett hinder om han eller hon får lika många hejarop på skolgympan som de andra får.

Fatta, nu är det vi som kan välja att antingen tända eller släcka hopp i barnens ögon. Ett litet storkbett i pannan kan bli till en ful blaffa eller ett magiskt Harry Potter-märke.

Vem vill du vara, hon i min mammagrupp eller någon som faktiskt gör skillnad?