Precis som Tessan skrev tidigare kan en del förlossningar ta 40 minuter (Stockholm - Uppsala med SJ förutsatt att inga löv, snöflingor eller älgar uppehåller sig på spåret) och andra ...lite längre. (Min var Stockholm - San Francisco). Det verkar som om det mesta är normalt vad gäller tidsåtgång men nånting vi har märkt sen vi skrevs ut är att det tydligen finns prestige i att föda barn samt hur man klarar den första tiden efteråt. Vi har under dessa månader mött tjejer då och då som vi vet gått igenom ett mindre helvete men som ändå bara ler, lovordar profylaxandningen eller koliktiden och säger: jaså, för mig gick det jättelätt / min son skrek aldrig / nämen gud, vill hon inte ligga i vagnen - vad jobbigt för dig! Tips eller uppmuntran är tydligen inte att dela med sig av. Jag kan verkligen inte förstå vad det är som får en del tjejer att tävla i tamejfan allting. Om vi ska få någon ordning på den här världen måste man ju bjucka på lite hormontårar och bajskatastrofer då och då. Eller hur? Nu tänder vi första adventsljuset för en softare vällingvärld tycker jag.