Mitt liv i wrestlingringen

Jag lever mitt liv i ett minfält och till soundtracket från Ninja Turtles. Eller Beyblade. Eller Blaze och Monstermaskinerna. Eller nåt annat growlande och vrålande fanstyg.

Malte må vara en Tjuren Ferdinand men inom hemmets väggar sätter han sig då och då på den där humlan. I snart fem år har min värld här hemma låtit som ett barslagsmål. Jag fattar inte varför allting ska krockas och pangas när det leks, men det ska tydligen det.

Det verkar inte spela nån roll att hans mediakonsumtion blandas med sån här orch-tv och typ My Little Pony, för när det sen ska levas ut så blir det wrestling från Bärgarns Hejdlösa Historier för hela slanten.

Det ska stångas och kastas och krossas och slåss och ka-boom:as och borras och röjas. Det har varit fokus på att härma "den ultimata pansarborren", vilken jag tror är hämtad från Ben10 eller nåt liknande. Nu är det "Den Stora Slåssmosaren" som har intagit scenen.

Det låter som ett perfekt gladiatornamn, för nån som snart är fem år.

Åh, kan vi inte bara leka tebjudning eller nåt?