Mamma åker buss. Och tåg. Och buss igen. Och igen.

Malte har kommit in i kollektivtrafikfasen, det vill säga har en plötslig och passionerad vurm för att åka buss och t-bana hela dagarna. Så vi gör det. Förmiddag och eftermiddag lediga dagar färdas vi kontinuerligt utefter stomnätet i norrort.

För Malte finns det liksom ingen hejd på hur kul och intressant nya Tenstapåfarten eller mönstret på bussätet är. För mig var det först lika givande som nyheten om att Justin Biebers apa fastnat i tullen, men sen insåg jag det härliga med att tågluffa med världens kortaste och mest impulsiva reseledare - man har aldrig tråkigt. Det ska spanas och frågas och pekas och stannas och vinkas och surras med hundar och gamla gubbar. Och jag hänger snällt på som en Säpovakt i mina fläckiga gympabrallor.

De senaste dagarna har han även börjat intressera sig för den gröna linjen på t-banekartan så det här kan sluta var som helst känner jag. Vi ses i Farsta, antar jag.