Föräldraledighet 2.0 | Therese Krupa

Det är soliga morgnar nu, men det skiter jag i. Nu när jag äntligen har en morgontrött bebis ska jag carpe varenda chans att somna om. Bara för att jag kan.

Det är festligheternas tid, men det skiter jag i. Jag har tackat nej till en rad sociala event bara för att få vara hemma och skrota. Bara för att jag vill.

Det är vårprimörernas tid och vi har fina kokböcker hemma, men det skiter vi i. "Pannkakor, mamma!" har aldrig låtit så bra. Bara för att han vill.

Det är läge att komma i nån slags form igen, men just nu skiter jag i det. För det är vad jag vill.

Jag har obesvarade mejl, sms och samtal från människor jag tycker jättemycket om, men som får vänta lite till. Jag ska bara klämma lite på gosiga bebislår och lyssna på ännu en utläggning om helikoptrar först.