"Vi lade all tid och kraft på att försöka överleva vardagen"

Hon är trebarnsmamman som tröttnade på kaoset och tillsammans med sin man införde en livsstilsförändring á la japansk bilfabrik. Med filosofin LEAN i hemmet blev det både pengar, tid och energi över till att leva, inte bara överleva. Så här gjorde de.

Författaren och föreläsaren Eva Jarlsdotter. (Foto: Anna Huerta)

Vad betyder ordning för dig? – Harmoni och en känsla av lugn. För oss handlar det absolut inte om ett perfekt, pedantiskt hem att visa upp utan det handlar om att tillsammans skapa ett hem där vi trivs, där det finns plats för vänner och tid för varandra. Ett hållbart hem där vi försöker ge tillbaka det vi använder av jordens resurser.

Beskriv hur ert liv såg ut när ni insåg att ni ville göra en förändring. – Våra barn var 2, 6 och 8 år och jag och min man arbetade långa dagar och ofta på kvällen. Det var ett kärleksfullt kaos. Jag var ofta på jobbresor. Vårt liv var stressigt, reaktivt, vi hade noll koll. Vi använde vår tid, kraft och kreativitet att försöka överleva vardagen och få ihop all logistik. Vi slösade bort boyta värd en miljon kronor eftersom vi hade högar av kläder och saker som vi egentligen inte behövde, vi letade i genomsnitt 6 timmar i veckan efter försvunna saker, vi slängde 1/3 av all mat och det ekologiska fotavtrycket var högt. Vi arbetade för mycket (jag 60 timmar i veckan) Det slet på vår hälsa och familj och vi slösade på det mesta – tid, pengar och miljön.

Hur blev det just LEAN som metod? – Först var det omedvetet, det började mest som en ren överlevnadsinstinkt. Både jag och min man har arbetat med LEAN inom näringslivet och vården och när vi insåg att vi hade börjat inspireras av LEAN i vårt hem bestämde vi oss för att testa systematiskt. Vi behövde en förändring.

Varför gjorde ni en sån ”jättegrej” som LEAN med whiteboard och allt? Måste man göra en så stor förändring eller kan det funka med ”lokala insatser” på de värsta områdena? – När vi började med några av verktygen i LEAN och insåg vilken förändringskraft det hade också i hemmet så kände vi att vi hade allt att vinna på att verkligen på djupet försöka införa lean@home, vi såg oss också lite som pionjärer eftersom konceptet inte fanns beskrivet någonstans. Men man behöver inte alls gå all in som vi gjorde utan se det lite som ett smörgåsbord och använda de verktyg där man har mest att vinna på en förändring.

– Men jag tror att det är viktigt att förstå själva filosofin om flöden, ständiga förbättringar och reflektion. Det jag brukar säga är att det är klokt att börja med någon typ av visualisering, en planeringstavla och ett gemensamt möte en kvart i veckan framför tavlan där alla är med. Då skapar man en förutsägbarhet och förväntan, en känsla av lugn istället för att känna sig jagad och stressad. Alla i hemmet delar samma bild av som är på gång och kan därmed också ta ansvar på ett annat sätt. Barn vill bidra och hjälpa till men det handlar om att skapa förutsättningar för det. Det andra som är klokt att ta tag i är ett flöde där man behöver en förändring – om det är morgonflödet, träningsflödet, matflödet, återvinningsflödet, städflödet, tvättflödet eller något annat.

– Ett flöde brukar metaforiskt liknas med en tråd – trådens början är när ett behov uppstår och trådens andra ände är när man möter det behovet. När man tänker så blir det tydligt att hemmet inte är en bilfabrik men en gigantisk behovsfabrik. Om man kan trassla ut det där nystanet av massor med flöden och möta de behov som finns på ett klokare sätt har man så mycket att vinna. Det allra bästa är att ta tag i det flöde där man har mest att vinna på en förändring, om det är morgonflödet, klädflödet, middagsflödet eller något annat. Det är också viktigt att börja med någon typ av visualisering.

Hade ni testat andra metoder innan? Till exempel det gamla vanliga schemat på kylskåpet? – Jo, vi vuxna hade synkade kalendrar på våra iPhones, men vi hade ingen vana när vi tillsammans gick igenom vad som var på gång. Saker och ting krockade eftersom de bara skrevs upp där utan någon som helst uppföljning. Barnen var inte involverade i detta och saknade överblick. Vi satte igång med olika projekt men föll tillbaka i gamla vanor igen. Det är det som är skillnaden med LEAN, att man får till varaktiga vanor.

Hur presenterade ni detta för ungarna? ”Här barn, är en jätterolig planeringstavla!” – Hehe – och så gick vi igenom alla japanska tecken… Nejdå, vi såg till att det blev gemensamma projekt. LEAN handlar mycket om att få alla delaktiga, att ta tillvara allas kreativitet (låter som nirvana). Vi köpte en whiteboard med skåpluckor på Blocket, målade den tillsammans och satte upp fina bilder som gjorde oss glada – fotografier när barnen var alldeles små, nutid och bilder på våra drömmar – platser vi vill resa till och så vidare. Sedan målade vi upp tvåveckors schema för alla i familjen. Vi sa att vi skulle börja av möten på söndagar för att gå igenom vad som hände de nästkommande veckorna, om det var något roligt att fira, vad vi ska laga till middag, när det är träningar, kalas med mera.

Hur mottogs det? – Positivt, det skapade en känsla av förväntan och förutsägbarhet. De veckor som vi av någon anledning missar att ha KanBanmöte (KanBan = en slags visualisering av vad som ska göras. I det har fallet är det familjens whiteboardtavla.) på söndagkvällen är vi snabbt tillbaka i den mer reaktiva samvaron.

Hur reagerade vänner? Var det nån som tyckte ni var övernitiska/galna? – Vi pratade inte så mycket om det, många märkte ju successivt förändringen och då började vi berätta om vad vi gjorde. Både jag och Mattias är lite hemlighetsfulla av oss – därför var det verkligen ett sjumilakliv utanför komfortzonen att skriva boken – men när vi såg vilken positiv påverkan det hade tyckte vi att det förpliktigade – det var ett skäl till att vi skrev boken. I början tyckte barnens kompisar om att komma på vår städkväll ’Röjorama’ när vi röjde runt till hög musik i alla rum och våra barn brukade stolt visa vår KanBan tavla för deras kompisar.

Var du och din man lika engagerade eller fick någon av er övertyga den andre? – Båda insåg att vi behövde göra något och just det tror jag är viktigt. Det måste finnas en vilja till förändring hos båda, en slags insikt… En person kan vara mer drivande än den andra, men det går inte att genomföra helt själv. Det gäller också att involvera barnen på ett lustfyllt sätt med deras förutsättningar.

Var ni överens om vilka områden som krisade? – Ja vi var nog ganska överens. Det är annars ett råd som jag brukar ge - om det är en person som är drivande och vill testa så kan den andre som är lite skeptisk vara den som får prioriterar vilket område man ska börja med.

Ska man schemalägga sexet också? – Hehe - det tror jag är det mest kontraproduktiva och knasiga man kan göra om jag ska vara ärlig. Men man kan skapa förutsättningar för att vilja och orka och ha lust.

Varför, tror du, behövs det järnvilja/disciplin/japansk flödesfilosofi för att få ordning på vardagen när man har barn? – En del har en naturlig fallenhet för att organisera vardagen och livet, men om man inte har det så kan en strategi behövas. Där kan LEAN komma in som ett bra stöd. Många försöker fortsätta leva livet exakt som tidigare när de får barn, men det handlar ju om att reflektera över vad som är viktigt och värdefullt i olika faser av livet.

Lever vi i för hög hastighet idag? Det vill säga är kaos ett stressfenomen? – Jag tror att kaos är ett symptom på att vi har så mycket saker omkring oss - både aktiviteter och ting. Det handlar om att våga välja bort. Istället för att ha mängder av att göra listor så kan man ha en ’att sluta göra lista. Istället för att ha en köpa lista kan man ha en släng, sälj, skänk låda.

Om ens partner är patologiskt rörig medan man själv försöker hålla ordning, hur ska man göra då? Hur får jag hen att fatta att var sak har sin plats? – Det kanske inte är så att det är partnern som är patologisk rörig – det kanske är du som är patologiskt pedantisk? Du kanske vill ha det på ditt sätt och då kanske partnern abdikerar? Det handlar om att försöka hitta en nivå och vanor som alla i familjen kan leva med och tycker är OK. Då handlar det om att både ge och ta.

När vi bläddrar i din bok baxnar vi lite inför det superstrukturerade i metoden. Är livet hos er en fabrik nu? – Nej, det finns en struktur men det finns också mycket spontanitet. Det är verkligen inte superstrukturerat. Och nej – livet är inte som en fabrik - det hade ju varit vedervärdigt. Men vi är bättre på att möta verkliga behov och att skapa den lugna, trygga oas som vi vill att hemmet ska vara. Vi har försökt skapa vanor som gör att vi fixar de saker som inte är så kul på ett mer lustfyllt sätt och frigöra tid för det som vi verkligen vill göra.

Om man nu gör som ni och skapar flow i hemmet, hur lyckas man hålla sina nya vanor? Hemma hos oss funkar nya saker i cirka två dagar, sen ligger allt i högar igen. – Så var det hos oss också innan vi började med LEAN, men själva filosofin i LEAN handlar ju om att förstå varför man gör på ett visst sätt och sedan förändra det och börja tänka i flöden. Man ser inte problem, utmaningar och högar enbart som något negativt utan som en möjlighet i förklädnad som man kan göra något åt. Det blir en varaktighet.

Hur ser er vardag ut nu? Ärligt, hehe. – Hur ska jag beskriva den – den varierar ju från dag till dag. Vardagen är ju varje dag, den är ju ändå vår viktigaste värld. Men vi är mycket mer närvarande, mer uppfinningsrika, vi har mycket roligare. Vi gör de saker som är viktiga för oss, vi gör aktiva val och känner att vi utvecklas. Det är ju i våra nära relationer som vi utvecklas som mest, men det är också där vi riskerar att stelna i bestämda roller och ge upp det som vi verkligen vill med livet. Lean hjälper oss att leva våra drömmar, även i vardagen.

Slarvar ni med rutinerna ibland? – Självklart att vi slarvar ibland, men vi har inte massor av onödiga rutiner, vi har bestämt vissa saker som vi tycker är viktiga och vi försöker leva upp till dem.

Finns det områden som ni struntar i? Som ni istället väljer att omfamna kaoset i? – Ibland är det kaos i vår vardag, men det är inte ett ständigt kaos. Saker händer som man inte kan och ska förutspå, det är livet, och då är det bara att omfamna. Jag har ett ganska kaotisk arbetsrum. Vi har ett pysselskåp där vi har alla pysselsaker samlade och där har vi omfamnat ett kreativt kaos,

Kan du ge några konkreta exempel på vad detta har betytt för hela familjen? – Vi halverade våra utgifter när vi såg över vår konsumtion och ändrade vissa vanor så då kunde jag säga upp mig och skriva böcker. Istället för att arbeta 60 timmar i veckan har jag nu en normal arbetsvecka på 40 timmar. Vi hinner umgås och göra mycket mer saker tillsammans, vi kan använda vår kraft och kreativitet till att hitta på roliga saker tillsammans – allt från att bygga kojor, fjällvandra, baka till att umgås med vänner - istället för att ständigt improvisera för att få ihop vardagen. Tidigare tränade vi ingenting men nu har vi kommit igång. Mattias är fotbollstränare för barnens fotbollslag och jag försöker komma igång och odla mer i trädgården och växthus. Vårt ekologiska fotavtryck är nu en tredjedel jämfört med tidigare och vi har ofta en den där känslan av flow även i vardagen.

Namn: Eva Jarlsdotter Bor : Älvsjö. Familj: Mattias, Vendela, Tuva och Samuel(plus föräldrar, bror, svärföräldrar, svägerska, gudbarn, kusiner – stor helt enkelt). Gör: Skriver, föreläser och arbetar som kommunikationsrådgivare. När jag kommer hem till någon lägger jag märke till detta först: Atmosfären i hemmet, färger och dofter faktiskt. Mina bästa tips för att få ordning – och hålla ordning – i vardagen: 1. Bestäm er för vad ordning är för er, vilken nivå är lagom för er, luras inte av inredningstidningarnas retuscherade bild. 2. Ha en förvaringslåda med tre fack – skänk, sälj, släng för ting som ni inte längre behöver. 3. Ha en bestämd städdag ex. på torsdagskvällen där alla röjer till tonerna av hög musik – fira när ni är klara. Då kan det till och med bli kul.

Läs mer om LEAN i hemmet här .