Utan VAB stannar Sverige!

Ja, detta är alltså min paroll kopplad till min nya, ofrivilliga vab-kampanj som jag aldrig har signat upp för men som jag nu verkar driva. Och nej, parollen är inte sanningsenlig, men jag tyckte att den hade något.

Jag hatar vab med en brinnande intensitet. Jag hatar vabbande av 99,7% friska barn med en ännu kraftigare intensitet. Även fast Johan ansvarar för vabbandet sker det ju inom våra gemensamma väggar och det tar aldrig slut.

Eller jo. Idag är det slut efter 3? 4? veckor med ett eller flera barn hemma. Men nu sitter jag här på helspänn och blänger på telefonen med den innerliga, innerliga förhoppningen att den inte ska ringa hem något eller några barn, annars börjar jag tälta i närområdet i jakten på vilsamhet (LOL att autocorrect föreslår "vilsenhet").

Har jag förresten sagt att jag har fått ett oväntat sug efter att tälta med familjen? Det KAN vara utmattningen som pratar men det låter jag vara osagt medan jag googlar vidare på rymliga, lättmonterade familjetält.