Två nyanser av brunt | Therese Krupa

I morse var det OERHÖRT svårt att välja glädje i världen där jag bor.

Varför? undrar ni nu unisont.

Jo, för när man får börja sin dag med att fiska upp drygt 2 decimeter bajskorv ur ett välfyllt badkar så sätter det liksom lite stämningen. Och nej, det gick inte att lösa med den plastpåse jag använde som ”handske” så jag fick köra au naturel så att säga. Och ja, det var bebisbajs, inget annat. MEN ÄNDÅ. Måndagsmys när det är som mest illaluktande.

Sen fortsatte omyset med god hjälp av morgontrötta barn som försökte fejkhosta för få att vara hemma och chilla lite. Det gick till och med så långt att jag körde in en gammal Natural Cycles-termometer i Morris mun för att låta de digitala siffrorna tala sitt tydliga språk och låta meddela gossebarnet att han minsann inte hade feber. Idag heller (THANK GOD).

Mira och jag kom i alla fall iväg till skolan i hyfsad tid och fick såväl utförd läxa (det var en separat episod i sig som utspelade sig under söndagen – en festsliten mor med ett tålamod sämre än Kaspers finmotorik och en trött-tjurig 7,5-åring som skulle läsa 4 00 sidor i en läsbok) som fullpackad gympapåse med.

Väl framme vid tunnelbanan blippar jag mitt SL-kort för att sekunden senare inse att det inte är giltigt. På grund av att jag har fått med ett annat SL-kort och inte det SOM JAG FYLLDE PÅ FÖRRA VECKAN. Men man älskar ju att betala dubbelt för saker.

Med två minuter kvar till nästa tunnelbana ställer jag ner min nyss inhandlade kaffekopp inklusive datorväska intill de elektroniska dörrarna vid biljettautomaten. Det jag inte tar med i beräkningen är att FOLK PASSERAR genom elektroniska dörrar i morgonrusningen i kollektivtrafiken. Och det som händer när dörrarna öppnas är att de skjuter iväg min datorväska som välter ner på takeawaymuggen med livselixir som formar en brun pöl på Sandsborgs stationsgolv.

Om jag svor? Svar: ja, på svenska och polska

Två bruna oönskade saker för mycket, så kan vi väl sammanfatta denna morgon.

Illustrerar dagens känsla rätt väl