...tänder, skottår, förkylning, vårkänslor, växthuseffekten, feber, spänning över valet i Ryssland eller kanske - håll i er - en fas? Något gjorde iallafall att lillsnorpan sov sammanlagt cirka 43 minuter i natt. Vilket innebär att jag har sovit < 40 minuter. Det hela började lovande, Mira slocknade som ett ljus igår kväll. Men sen urartade det när jag i sömnen försökte pumpa upp Nezeril i de små igenbommade näsborrarna. Alltså jag sov inte, utan Mira, och hon snarkade värre än sin pappa efter 40-årsfesten sist. Det måste ha inneburit dålig karma för straffet lät inte vänta på sig - Mira kontrade med att kräkas ner hela mig och sängkläderna. Och sen började sömndramat som varade i tre utdragna akter, den ena dystrare än den andra. Med det sagt stryker vi allt på måndagens dagordning och ägnar oss åt att ta oss upp på Maslows första trappsteg, självförverkligandet får vänta till en annan dag.