Mitt livs märkligaste tävling

Nog för att jag har en hyfsat utpräglad tävlingsinstinkt som exempelvis får mig att tävla mot ovetande medtrafikanter i kollektivtrafiken (vem kommer snabbast uppför trappan? Ner för den? Svar: JAG) men idag utlyste jag en närmast orimlig tävling (sprunget ut desperation, givetvis).

Läggdags och kaoset hägrar, dock fortfarande inom civiliserade gränser. Jag vallar otåligt storbarnen mot badrummet men konkurrerar med allsköns stimuli som bara vill få dem ur gungning och till exempel börja bygga en legoborg eller hoppa över ett hästhinder när de istället ska ägna sig åt den heliga treenigheten: klä av sig, kissa och borsta tänderna.

Morris vägrar kissa och Mira ylar att hon inte är trött trots att just ylandet vittnar om att hon är bortom trött. Jag ber Morris försöka kissa men han duckar och bökar och stökar. Desperationen är ju kreativitetens moder (säger man väl?) och plötsligt hör jag mig själv formulera tävlingsupplägget med en oväntad entusiasm:

-Morris! Vi ser vem som har gulast kiss, du eller jag!

Jag inleder och vi inspekterar gemensamt och Morris hakar ivrigt på med sitt tävlingsbidrag.

Alla nykissade, alla glada. Och ja, jag vann.

Och här vinner Kasper i wrestling, den lilla sluggern