Frivilligt verklighetsfrånvänd

Jag såg just ett avsnitt av Californication, en av mina favoritserier. På köpet fick jag mig en redig reality check, även fast jag gick händelserna i förväg med ett par decennier. Rebecca, dottern i den minst sagt dysfunktionella familjekonstellationen fick sitt tonårshjärta brutalkrossat och blev tröstad av sin mamma, Karen. Jag satt med 70 centimeter snarkande Mira i knät och blev alldeles blödig (igen). Johan försökte då lugna oss både genom att kliva ut ur verkligheten och in i någon Bullerbyvärld där han konstaterade att "Mira kommer aldrig behöva bli så ledsen, hon ska alltid vara glad". Han får gärna dra in mig i världen där han bor och så lever vi där tills verkligheten kommer ikapp oss.

Åh, fuck. Nåde den finniga, fjuniga spoling som kommer orsaka Mira hjärtesorg.