Här står jag och svettas och tänker på mindfulness. På att det INTE GÅR SÅ @#%%*-! BRA på den punkten just nu. Friden är över och återigen har min son gått från sjömanskostym till ett uppretat, brunstigt vildsvin. Han sparkar, vrider, slår och ömsom gormar och ömsom sjunger. Äter inte, sover knappt. Och mitt i alltihop står jag med växande svettfläckar och överväger att bita i min cyanidkapsel. Vi ska träffa Tessan och Mira om en stund. Ska föreslå att vi sladdar in på Gröne Jägaren och delar på en shotsbricka. Mindfulness är väl ändå såå 2011?