Så mycket mys, så lite tid!

Grattis i efterskott Sverige! Jag firade dig på ett extraordinärt sätt i sällskap av ett gäng streptokocker som hittat till min högra halsmandel. The more the merrier, som man brukar säga (vem behöver Skansen eller Solliden, EGENTLIGEN?)

Morris firade lite i förskott genom att på onsdagsnatten dränka sängen i två sorters kroppsvätskor (och det var inte kiss just sayin).

Vi har ätit noll jordgubbar, varit på noll picknickar och försommarbadat noll gånger.

Men, jag har svurit 8700 gånger, frustat 960 gånger, gnytt 14000 gånger och satt på nya tvättmaskiner 2500000 gånger. Och, jag har ringt ett (1) samtal till husläkaren och frågat vad fan det är som händer med denna marathonsjuka familj. Fick naturligtvis svaret att "det är normalt" så nu vältrar jag mig i frustration och försöker frenetiskt komma på sätt att kompensera de senaste 8 månadernas sjukkaos.

Så, ös på med rimliga, men gärna även orimliga förslag på hur jag och Johan kan trösta oss efter denna Mordortillvaro. Vad hade du/du och din partner gjort som rejäla plåster på de ständigt infekterade såren?

Är det glow eller är det svett?