Förra sommaren när Malte bara var en vecka gammal åkte vi till mormor och morfar på ön. Allt var så nytt och uppochner så jag minns inte om det var morgon, middag eller mitt i natten när jag såg den - en liten, liten fästing som kom knallandes uppför Maltes fjuniga babybiceps medan han låg och sov. Men jag minns den enorma beskyddarinstinkten som fullkomligt vällde upp inom mig. I trafiken hade jag ju känt av den, likaså mot människor jag tyckte kom för nära. Men det här var nåt nytt. Hotet från skogen liksom. Ursinnet mot den lilla jäveln som så målmedvetet gnetade sig upp för min sons taniga arm. Haha! Jag var helt överrumplad över att det kunde kännas så mycket att få barn.