Mitt jag består av (minst) två personlighetstyper. Det är i varje fall två lirare som framträder lite starkare sen Malte kom. Rasta-Sof är typ pårökt för jämnan, eller i alla fall kolugn och har en ängels tålamod. Kan leka med klossar i timtal och säger fuck off till alla råd och rön kring familjelivet. Sen har vi den andra, Sylvia Plath-sidan, som är stressad som en kissnödig hare i bilstrålkastare och darrar som ett asplöv på insidan. Hon är tillräknelig som en nervsjuk travhäst och tycker att det är skitsvårt att vara mamma, det finns ju ingen manual, hallå. Alla säger olika. Jag har inte slutat hoppas på nån form av legering mellan de två. Det vore nämligen lite trevligare att vara ett sammanhållet team när man dessutom ska tampas med Maltes faser och insomniabesvär.