Fysiska utmaningar | Therese Krupa

Jag ger som sagt inte mycket för Quargasmträningen jag tidigare skrivit om. Kalla mig gammalmodig, men rätt sak på rätt plats – inte fan vill jag ha en orgasm mitt i ett utfallssteg.

Så, häromdagen bokade jag in mig på ett bollpass på mitt sedvanliga ställe och tänkte att jag borde kunna leva loppan på gamla meriter. Nio månaders halvpassivitet kan väl inte ha satt så värst djupa spår, intalade jag mig optimistiskt och krängde på mig träningstajtsen. Redan under uppvärmningen kom den där välbekanta blodsmaken i munnen. En bit in på passet när jag okontrollerat vobblade runt på bollen hann jag tänka att ”det här är tamejfan värre än att föda barn” men det tog jag tillbaka illa kvickt vid närmare eftertanke. Ett par minuter efter att passet var över och jag hade kräkts lite i halsen och var lite lätt lomhörd, sa tränaren uppmuntrande att jag i alla fall hade fått tillbaka färgen i ansiktet.

Well, the only way is up. Jag fick i alla fall en påhälsning av endorfinerna, mina favorithormoner.