... eller snarare i motståndarlaget, skulle jag ditcha waterboarding och andra tramsmetoder för att få sanningen ur toktrattarna. Jag skulle istället skicka in min son i förhörsrummet. Mellan fyra kala väggar (för det har jag sett på TV så det måste det vara) skulle Malte dra igång sitt tugg, den aldrig tystnande lilla pausfågeln, den lilla loopade spellistan, den tultande lokalradiostationen. Med sitt outtröttliga prat om korv, Bärgarn, Bamse, Emelie (tjej i förskolan), mamma, pappa, diverse släktingar, bilar, bussar, tåg, traktorer och datorer skulle han vara ett utmärkt vapen där informationsutbytet gått i stå. Han skulle få den hårdaste skurk att gola, den frommaste av munkar att bryta sitt tysthetslöfte, ja till och med få Zlatan att prata med Aftonbladet. Själva har vi, hans prövade päron, hittills bevisat oss stå emot hans högljudda tjat om ja, allting, lika starkt som ett paraply från H&M gör mot regn. Så mycket för alla "jag ska vara tuff i förhandlingarna"-planerna jag hade innan barn.