Mira gör en Åke | Therese Krupa

Förra sommaren var vi ute och kuskade runt i Europa med en ettårig Mira. Den sista delen av semestern spenderade vi med två kompisfamiljer i Italien.

Till den ena familjen hörde två små grabbar, Arvid och Åke. Åke var vid den tiden nyss fyllda två och hade en liten egenhet som stundtals ehm..tärde lite på hans föräldrar. Cirka 700 gånger i kvarten repeterade han två ord: 1. mamma 2. pappa

Vi som varken var Åkes mamma eller pappa tyckte att beteendet var ganska gulligt och stundtals rätt underhållande.

Nu ligger det dock till som så att vi är föräldrar åt Mira, 1 år och 11 månader. Vår lilla arvsmassa har alldeles nyligen upptäckt tjusningen i att repetera ord till förbannelse och gör alltså en Åke genom att osvikligt upprepa 1. mamma 2. pappa så ofta och så länge som hennes små stämband mäktar med. Och det är klart längre än vad hennes älskvärda föräldrar gör.

Nedan följer ett utdrag ur en av kvällens fruktlösa konversationer.

-Mamma. -Ja. -Mamma. -Ja. -Mammamamma. Mamma. -Ja. -Maaaamma. Mammamammamammamammamamma. Mamaaaa. Mamma. -Mm-hmm *yoga-andas* -Mammamamma. -*väljer glädje* Jajemän, hjärtat! -Mammamammamamma. -.....*gnisslar ner hörntänderna* -Mamma. -Ja, Mira. -Mammamamma. MAAAMMAAAAAA. -Ja. -Mamma. -Ja *tillintetgjord*

Miras mamma avslutar konversationen genom att fly till toaletten. THE END. Del 280 följer inom kort.