Har precis läst krönikan Jag känner mig halv som kvinna av Emma Dominiguez och vill typ bränna upp allt vad normer heter, en gång för alla. Emma berättar om att förlossningen inte blev som hon trodde den skulle bli och att hon önskar att någon hade förberett henne för vad ett akut kejsarsnitt kan innebära. "Det enda jag kan tänka är att jag inte lyckades med det min kropp var menad att göra. Jag födde inte henne själv utan det var någon annan som tog henne ur min kropp. Jag tänker om och om igen ifall jag skulle kunna gjort något annorlunda. Jag känner mig svag och vek." Jag har själv ingen erfarenhet av kejsarsnitt men det är ju förjävligt att det verkar vara så vanligt att känna misslyckande om man har blivit snittad. Ni är mammor ni också! Kom ihåg det. Alla "jag tycker man ska andas ut barnet genom att tänka positivt"-människor kan unisont förvandlas till gojibär. Punkt.