Mira har sedan ett par veckor tillbaka sovit som en kratta, sannolikt på grund av förkylning/ögoninflammation/dagisstart/omaka strumpor/finanskris/tänder/november/lågtryck/osv. Hennes föräldrar har därmed också sovit rassligt, i synnerhet de senaste nätterna. I lördags spädde vi på det hela genom att vara ute och slira till halv fyra (man blir bara 32 år en gång i livet, som jag brukar säga) och så toppade vi det med en gårdagsnatt som präglades av nattskräck (Mira), magsjuka (Johan) och hjältedåd (Tessan). Och vad händer? Jag har idag känt mig mer alert, klarsynt och snabbtänkt än på länge. Produktiv som en bäver tamejfan. Ja, på allvar. Jag är förbluffad. Det är ingen ordning på nånting längre.