Hemliga Tessan | Therese Krupa

Kommer ni ihåg Hemlige Arne och hans raffinerade knep för att få fler jordgubbar än syrran? Idag, när jag vrålhungrig matade Mira, fick jag ett infall att göra en Arne genom att snylta å det grövsta på hennes gröt. En sked till Mira (fintar bort henne), den slank ner hos mamma. Och en sked till mamma. Den slank också ner hos mamma. En symbolisk sked till pappa som är på jobbet. Den slank ner hos mamma igen. Vi drar till med en sked till Miras framtida syskon. Japp, till mamma, den med, man måste ju äta för två om man nu är mentalt gravid med ett småsyskon. Och så vidare - generösa skedar till slumpartade personer som alla landar fint i mammas magsäck. Jag tycker ju att den där gröten är så himmelskt god! Så len och så god och så mjuk och så...god. Med banan och päron och allt! Men, så kammade jag till mig (inte bokstavligt talat) och tänkte att det är lågt att sno en 8-månaders bebis mat. Dessutom min egen dotters morgongröt.

Nobel, som vanligt.