En fragmenterad och fullsmetad helg

Söndag kväll och jag känner mig ICKE redo att starta en ny jobbvecka - terminens sista - imorrn. Kanske pga att det är en riktigt saftig avsluta-alla-projekt-innan-jul-vibb när jag sneglar i kalendern, men också för att helgen har varit...jagvetinte jäktig? Späckad? Fragmenterad? ELLER SÅ ÄR ALLT DETTA DET FÖRBANNADE BLÖTA, RÅA HÖSTGRÅDISETS FEL.

Jag brukar nästan stoltsera med att jag inte är särskilt påverkad av vädret. Men denna massiva kavalkad i grått och vått måste man fan vara död för att inte malas ner av? Eller? Vadar ni genom höstslasket obekymrade i år?

Ugh. Hursomhelst. Det har funnit ljusglimtar, det har det absolut. Till exempelurgulliga luciatåg, julgransinköp och en gymnastikuppvisning som har orsakat en oerhörd nervositet de senaste veckorna. Farmor och farfar var på besök i helgen och de satt bänkade när Miras lilla minitrupp gjorde kullerbyttor och dansade på det stora gymnastiksalsgolvet. Den modiga premiärgymnasten uppvaktades med chokladmedalj och blombukett efteråt och trots att vi trängdes med hela söderorts gymnaster med tillhörande föräldrar var det väldigt, väldigt fint.

Ett klasskalas följde därpå och vi rattade från Söder till Enskede igen och bytte om för att matcha spiontemat och fixade givetvis presenter på vägen, för vem gör egentligen det med vettig framförhållning? Ett par timmar senare kraschade vi i soffan hemma och trängdes framför tv:n.

Och idag väcktes jag av Morris som prompt skulle sova vidare i den säng han konstruerat under lördagen av en stor kartong som huserat i vår hall i typ ett decennium. Men kartongen havererade liksom Morris humör och då var det bara att gå upp och sätta på kaffe och välja glädje och som tur var hade farmor vaknat som hade spenderat natten på soffan (hon insisterade alltså på soffplatsen, vi var hyggliga människor och erbjöd sängplats FOR THE RECORD).

Frukostfix och några koppar kaffe senare var det dags att ratta bilden mot Bounce där Mira och några kompisar hade bokat in hoppning i nätta två timmar. Under dessa två timmar såg jag hjulningar och volter, svettiga barnpannor och rosiga barnkinder och när solen bröt in genom fönstren trodde min kompis att någon hade tänt en lampa, men det var alltså solen som kikade fram i säkert stadiga 12 minuter.

Två timmar hoppning tar ju inte slut på 8-åringars krafter så efter påfyllning på McDonalds fortsatte leken hemma hos oss medan jag byggde Duplotorn med Kasper och försökte prata med Johan om helgen som nästan passerat. Därefter gick min ena bror och jag upp och hälsade på mamma och pappa och pratade om några av de saker man helst aldrig vill prata om när en förälder är sjuk . Men vi fick en mysig stund mitt i allt.

Middagen blev sen ett undantagsfall och tjejtrion satt framför Star Stable och mulade köttbullar och pasta medan jag och Johan hängde lite med Kasper. För vet ni vad som hände som jag har glömt att berätta i denna kronologiska helgsummering????? Medan vi satt på donken meddelade Johan att Morris hade bestämt sig för att följa med farmor och farfar till Tranås så återstoden av denna vecka är vi enbart fyra på hemmaplan. Det är så tyst. Och så tomt. Men det blir nog en välgörande paus för samtliga inblandade.

Sen gör jag en ogenomtänkt grej när jag messar min bror om söndagshandling och innan jag har tänkt igenom vad jag ger mig in på sitter jag i bilen med honom och styr mot Willys lagom till att klockan närmar sig 20:00, trots att jag egentligen hade tänkt hänga lite hemma i lugn och frid äntligen. En dryg timme senare kommer jag hem efter ett planlöst handlande, men en miljard varor, men känslan av att de inte kommer att kunna komponeras ihop till en fullvärdig måltid.

Och nu sitter jag här. Alla sova, släckta äro ljusen icke, men snart så. Och jag fick ett mess av en kompis tidigare under kvällen som skrev att hon hade hotat med att hennes barn skulle få en kolbit i julklapp och jag blev så märkligt glad. Inte å hennes barns vägnar pga kolbit är en riktigt kass julklapp, men åt att vi är många, många i detta decemberkaos som bara gör så gott vi kan när tid och tålamod brister. Glad tredje advent alla!