Dagens halvdana bedrifter

Alltså jag hade glömt dessa faser. Eller ja, jag hade inte glömt att de inträffar med jämna mellanrum under parasit...jag menar bebisens första år. Men jag hade glömt (förträngt?) den eh..intensitet de kommer med. Och blablabla det är jobbigt för bebisen och det gör ont när knoppar brister MEN DET ÄR JOBBIGARE FÖR HANS VÅRDNADSHAVARE.

Mr K är lika självständig som en um..2-månadersbebis och mer ska man väl kunna vänta av en 8-månaders AM I RIGHT?

Så. Idag har jag burit på 0,01 ton Kasper. Om den saftiga lilla herrn INTE hade livskrisat hade jag sannolikt såpat golven och strukit samtliga kläder i hushållet inklusive nylonplaggen i maskeradlådan. Jag hade kunnat kärna smör och lära mig allt om tofsmesars utbredningsområden. Franskan hade bättrats på och barnrummets muralmålning hade tagit form.

Men icke, courtesy of Kasper. Istället har jag ometodiskt påbörjat diverse sysslor som pga livskrisaren ej har blivit slutförda. Låt mig exemplifiera:

Här samsas ren disk med smutsig disk. Den rena disken blev utplockad ur maskinen men kom inte riktigt hela vägen in i skåpen utan förblev stående där pga blossande utvecklingsfas (och där skymtar även D-dropparna som jag borde ha gett idag och alla andra dagar sen Kasper föddes).

När vi ändå är inne på disk så förblev matbordet på detta viset. 50% avplockat, 50% kvarlämnat.

Ändå prydligt och med otvetydiga besticksignaler ifall någon nu skulle råka passera min lunchtallrik och undra om jag var färdigäten eller inte.

Gick det då bättre för tvätten, undrar ni unisont, upprymda av nyfikenhet?

Nej. För kvar i soffan blev denna förvisso vikta men ej inplockade klädhög. Om tvättkorgen är tom? BWAHAHHAHAHHAHA. Ständigt en sorglig skara plagg med bökiga tvättråd och riskabla färgkombinationer på botten. Ständigt.

Vi kan kalla denna fotokonst för "bokföringen som nästan blev klar". Resterande verk i serien kommer att ställas ut på Fotografiska så håll utkik.

Och som den uppmärksamma kan notera i bilden ovan fick jag denna dag inte ens till en komplett påklädning. Nedan syns detta med all önskvärd tydlighet.

Men där blev det ändå jämnt för Kasper hade inte heller några brallor. Perfekt tyckte Mira som obehindrat kunde klämma på hans lår som enligt henne har samma konsistens som stressbollar.

Tja. Det var väl allt jag hade att rapportera från denna historiska dag.

Vagnen göre sig icke besvär i fastider. Men vad värmer väl bättre än tajt kroppskontakt i 30-gradershettan? Och här ser ni, förutom ett trött gossebarn (krävande med kris tydligen) resultatet av en stark mobilisering som resulterade i påklädd underkropp inför hämtning av större barn.